Glöm inte livslusten

Det är så lätt att glömma vart man har varit. Jag tänker ofta på det den här tiden på året, när min födelsedag och julen närmar sig.

Dagarna innan jul för snart tolv år sedan upptäckte jag cancern, och det lade ett tjockt täcke över hela december. Ibland kommer det fortfarande över mig, den där känslan av hur nära det faktiskt var att jag inte skulle få fortsätta.

Den 10 december fyller jag 40 år. En dag jag på riktigt inte trodde att jag skulle få uppleva.
Jag minns min 30-årsdag som i dimma, precis efter avslutad cellgiftsbehandling. Alla runt omkring var glada och lättade, men jag kände inte riktigt så. Kanske är det så med cancer, att den lämnar spår som inte syns. Ett slags ärr i både kropp och själ som bara den som varit där riktigt förstår.

Det jag bär med mig, förutom ärren, är livslust.
Insikten att jag fick fortsätta. Att jag fick en chans till.

När jag sedan gick in i utmattningen kändes allt meningslöst. Minsta lilla ansträngning; att laga mat, gå ut, orka le, gjorde ont.
Men långt där inne började något glöda igen. Livslusten.
Insikten att det finns ett efter.
Att jag är fri att skapa precis det liv jag längtar efter. Fri att leva, på mitt sätt.

Det är den känslan som driver mig.
Den där kraften, glöden och tacksamheten över att få leva.
Och det är just den känslan jag vill förmedla genom Våga Vara Vild, i allt jag skapar, delar och bjuder in till.

Du är fri. Ditt liv är ditt. Lev det.
Och när du glömmer det, kom tillbaka till kroppen, andetaget, jorden.
Där väntar livet på dig igen.